Svensk ordbok 2009, webbversion
fälla iho´p
verb fällde fällt, pres. fäller
fäll·er i|hop●bringa till mindre utrymmeskrävande läge
vanligen läge där föremålet i fråga inte kan användas i sin normala funktion
Nollfälla ihop paraplyetfälla ihop ngtsedan 1770Subst.:vbid1-844937(i)hopfällande, (till i)
vbid2-844937hopfällning